Hälsningar från Joutenheimen och en liten överraskning!

Vi är på semester i Norska nationalparken Joutenheimen! Vi  fjällvandrar i 4 dagar. Turen var tänkt;  Jovashytta-Galdhøpiggen-Spiterstulen-Glitterheim-Besseggen-Giendesheim. En tur som vi i efterhand har fått höra är rätt så tuff. Ca. 14 km eller 7-8 tim vandring, i snitt, per dag.  Det gäller att packa lätt… Vi sover en natt i Oslo innan hemfärd på tisdag, så då blir det tid för lite återhämtning innan hemfärd! I torsdags besteg vi Norges och Norra Europas högsta berg Galdhøpiggen!

På toppen av berget frågade Daniel mig en viktig fråga. På den svarade jag;
”Ja”. Vi tänker gifta oss!:) inte jätteförvånande kanske, vi är ju förlovade sedan nästan 2 år och ihop i lite mer än 3, men endå ett stort steg. Vart annars tar man det steget än på Det högsta berget inom räckhåll? 😉 Bröllopet blir nästa år. Vi har inte bestämt datum än.

Tillbaka till vår resa. Vi vandrade ca. 2 mil gick med utgång från Jouvashytta på Galdhøpiggens Norra sida, upp på toppen och ner på östra sidan mot Spiterstulen. En riktig tuff vandring med branta klippor, glaciär och svår terräng nedåt. Första etappen upp, får man inte gå själv. Eller får, får man väl, men ramlar man ner i en glaciärspricka, finns ingen räddning. Dör man inte av fallet så gör man det innom några minuter av forsande kallt glaciärvatten som rinner där. Så vi gick på en guidad tur till toppen och hade säkerhetslinor och selar på oss. Väl uppe kände jag mig riktigt stolt över att ha klarat det! Det var verkligen tufft. Vägen ner var om möjligt värre. Branta backar täckta med snö eller branta gångvägar med sten. Tyckte nästan stenvägarna kändes mer trygga ibland, eftersom man lätt ramlade och gled okontrollerbart på de snötäckta områdena.

På väg ner pajade Daniels skor helt och hållet.

Vi fick nödfixa med tejp och spännrämmar. Det funkade sista biten ned för Galdhøpiggen, men vi hittade en tältplats på en avsats en bit längre ned, där vi slog läger.

Där gick får och betade längs med bergssidan.

Här ser ni vår fantastiska utsikt på morgonen dagen därpå.

På fredag var vi alltså tvugna att bege oss till närmsta stad för att köpa nya skor till Daniel för att kunna fortsätta. Dock skulle vi inte hinna vandra den rutt vi tänkt ut, när vi förlorat timmar pga detta. Så fick vi tipset från en lokal busschaufför att åka till den lilla byn Randsverk, där det var ca.2 mils vandring till Glitterheim. Turen visade sig, snarare vara runt 3 mil!! Tur att vi fick lift efter ett tag, annars hade vi inte orkat! Allt som allt slutade dagen på ca. 15 km. Långt, men betydligt bättre än 3 mil…dagen därpå, dvs. Igår vandrade vi den finaste leden hittills. Turen gick mellan Glitterheim och längs med russvattnet.

Där hade vi lite otur med vädret och gick i ett riktigt åskoväder.

Åskan mullrar verkligen extra mycket mellan bergen. Det vet jag från när jag bodde i Alperna och var aupair när jag var 19. Dagen slutade vid slutet av russvattnet, där vi tältade.

Idag skulle vi ha bestigit Besseggen, men beslutade oss i stället för att gå ner till vårt näst sista stopp, fjällstugan Memurubu. Vi tar båten härifrån till Giendesheim, som är vår slutstation. På så sätt har vi kortat dagens vandringsetapp från ca. 18km med 700 meters höjdstigning till 7.8km. Det känns mer görbart idag. Vi är bra slitna nu. Daniel har ont i fötterna från nya skorna och jag börjar att få blåsor på tårna. Så här i efterhand kan jag säga att det varit en fantastisk tur. Vi packade väskorna bra, vi har använt nästan allt. Tänkte skriva lite tips inför fjällvandring av det här slaget i ett annat inlägg och berätta vad vi hade med. Men detta är allt för nu. Nu väntar vi på båten till Gjedesheim!

Kram/Emma