Älskade familj

Fem dagars ledighet! Så skönt och välbehövligt. Vi har inte gjort så mycket här hemma, mest skrotat och tagit det väldigt lugnt. Jag vet inte vad det är med mig, så här i påsktider, antar att jag har lite mer tid att reflektera under ledigheten och känner mig lite nostalgisk ( kanske ett drag jag ärvt från min kära far?=) Så jag fortsätter min kärleksförklaring. Den här gången till min familj.

Idag så blir det påsklunch hemma hos mamma och pappa. Det ska bli mysigt. Känner igen mig mycket i min vän Charlottas beskrivning av relationen till sin familj. De är liksom dem som känt mig längst, de är lika mycket mina bästa vänner som mitt kött och blod! De vet mina tankar och drömmar och vi har alltid stöttat varandra i min familj. Vi har alla våra styrkor.

Mamma

Mamma har alltid varit den lugnande starka kraften när familjen drabbats av sorg. Hon är liksom den som alla ringer för att få tröst. Så var det när både mormor och morfar gick bort. Hon är stark och empatisk. Envis och impulsiv. Hon vill mycket och det snabbt! Hon känner mycket, kanske inte alltid hörs mest i stora sociala sammanhang, men är den bästa vännen man kan ha när man lär känna henne. Nog kan hon vara centrum för uppmärksamheten i de sammanhang hon känner sig trygg. Hon är rolig och humoristisk. Hon har alltid uppmuntrat mig och min syster att följa våra drömmar. Hon har alltid varit så stolt över oss, att vi hittade vår egen väg. Det är något som känns långt inne i hjärtat. Hon står upp för rätt och fel, starkare än någon jag träffat. Hon kompromissar INTE med sina värderingar. Jag kommer ihåg att mamma hade svårt att bryta mot skylten :”inga hundar på stranden” på en gemensam semester, för inte så länge sedan. Då slog det mig hur principfast hon är. Jag beundrar endå det. Jag är inte lika principfast, men jag har lärt mig att respektera det som man tillsammans kommit överens om, det är viktigt och visar på en respekt mot andra människor. Det är just vad min mamma har!

Hon dömer inte människor, hon är öppen och möter alla människor där de är. Hon lyssnar och bråkar inte på folk. Hon har drömmar som tog henne från landsbygden till staden och utbildade sig till sjuksköterska. Hon drömmer än om resor och arbete för de fattiga och svaga. Hon har en äventyrlig ådra, hon vågar släppa loss. Jag kommer ihåg när mamma och pappa hälsade på mig i Thailand när jag pluggade. Vi hamnade på en båt där en Arabisk familj hade en stor fest med middag och dans. Mamma ställer sig med dem och börjar dansa! Det är härligt att se. Jag följde med! Hon visar mig vägen till andra människor- möten som lär mig om livet!

Har lärt mycket av henne. När det är jobbigt:  ”Se tiden ann” -brukar hon säga. Det har varit sant varje gång. Bara tiden kan veta hur det kommer bli.

Pappa

En pappa som alltid velat vårt bästa. Som brytt sig mer om oss än sig själv, kan man tro ibland. Som i mina tonår stannade uppe till sent på natten för att se till att jag kom hem ordentligt. Eller själv hämtade mig med bilen långt in på småtimmarna. En orolig far, som inte ville att något skulle hända oss. Då kunde jag bli irriterad på hur han alltid skulle veta var vi var, när vi skulle komma hem osv. Nu vet jag att jag har haft tur som har en pappa som bryr sig så mycket om oss! En pappa som alltid hjälper till, som gör praktiska saker- som visar kärlek så. Vi har inte alltid talat samma språk, men jag förstår dig nu. En drömmare och lite av en kuf =) Pappa älskar naturen- det går tillbaka till barndomen, då han följde med sin far på jaktturer i skogen. Sedan dess är det där han hämtar kraft. I solens glitter ensam i sitt jakttorn. Han älskar de här annorlunda egenheterna människor kan ha. De där som inte är som alla andra, människorna som sticker ut, som kanske sticker andra i ögonen lite. De är dem som fascinerar min far. Han läser om dem och beundrar dem. Han snöar in och lär sig allt om någonting. Om tåg, klockor, jakt. Ja vad blir det härnäst? Bokhyllorna är fulla av böcker, som redan lästs. Pappa lyssnar alltid när det gör ont. Han kan det där, fast än han inte alltid talar så mycket om det själv, så kan han lyssna på det onda. Tack för det!

Syster

Min syster! Min sanna kärlek. Så lika fast så olika. Samma uppväxt, olika upplevelser. Men ett starkt band har vi. Det starkaste. En känslig själ som är stark i all sin ömtålighet. Alltid har hon stått upp för de svaga, alltid har hon följt sina drömmar. Hon får alla att känna sig sedda. Uppmärksam på människors olika uttryck och behov.

Att uttrycka sina känslor och tankar i konsten har hon gjort sedan unga år och gör än idag. Någon som gör mig stolt att få kallas lillasyster. Hon är min bästa vän. Vi har samma värderingar,  men ibland uttrycker vi dem så att vi inte riktigt förstår varandra. Det blir bråk då. Men det är bara för att hon står mig närmast. Jag vet nog egentligen vad det är hon vill säga och hon mig. Men, i kärleken så bemödar vi oss inte att förklä budskap så att de passar mottagaren. Vi är nakna på så sätt inför våra nära. Det gör oss sköra, men visar även på tillit. Det är ett ord som står starkt i vår relation: ”tillit”. Min syster kan jag alltid lita på att hon finns där. Nu när hon har sin egen familj, får jag glädjen att älska även den.

Glad påsk alla mina vänner!
Ta hand om er familj och era kära.
Vi förstår dem inte alltid, men det finns tid att lära känna varandra genom hela livet!

Visst är det fint?!

//Emma